Ångest. Jag får ångest när jag tänker på hur fort tiden går. Det finns så mycket jag önskade jag uppskattade mer när jag hade chansen. Jag minns så väl när jag och mamma alltid åkte hem till mormor och morfar på middag, minst 3 gånger i veckan. Deras hem var mitt andra hem i princip och jag älskade det. Alla dagar nere i stugan tillsammans med hela tjocka släkten, sitta och kolla på Morden i Midsommer med morfar, cykla ner och ta ett kvällsdopp för att sedan sätta på mig den största morgonrocken jag kunde hitta i båthuset. Låna mormors nattlinne som kunde liknas med ett tält. Vakna upp på morgonen och mormor hade gjort frukost, precis som jag gillade den.
Det är hemskt att man aldrig kommer få tillbaka just dom där ögonblicken, men jag hade lika gärna aldrig kunnat fått uppleva dom.