Jag älskar känslan en låt kan göra med mig. Jag har massa olika låtar som gör mig fruktansvärt glad, taggad, spänd men också låtar som gör att en klump växer fram i magen. När jag hör en låt och kopplar tillbaka det till en speciell stund kan jag få jätte ont i magen, men ändå på ett underbart sätt.
Det finns en låt som gör att jag tänker tillbaka på när jag var i Kroatien. Jag, min faster, min farbror och min kusin satt ute på balkongen och lyssnade på gammal musik. Min faster viskade i mitt öra vad alla låtar hette och min farbror ( som har en tendens att vara i sin egna lilla värd och inte märka någonting) förvånades av faktumet att han hade en riktig veteran på gammal musik till brorsdotter.  Jag minns speciellt en låt.
Sam Cooke – Wonderful World , en av min fasters favoritlåtar.

Don't know much about history
Don't know much biology
Don't know much about a science book
Don't know much about the french I took

But I do know that I love you
And I know that if you love me too
What a wonderful world this would be

jag saknar dig

Ångest. Jag får ångest när jag tänker på hur fort tiden går. Det finns så mycket jag önskade jag uppskattade mer när jag hade chansen. Jag minns så väl när jag och mamma alltid åkte hem till mormor och morfar på middag, minst 3 gånger i veckan. Deras hem var mitt andra hem i princip och jag älskade det. Alla dagar nere i stugan tillsammans med hela tjocka släkten, sitta och kolla på Morden i Midsommer med morfar, cykla ner och ta ett kvällsdopp för att sedan sätta på mig den största morgonrocken jag kunde hitta i båthuset. Låna mormors nattlinne som kunde liknas med ett tält. Vakna upp på morgonen och mormor hade gjort frukost, precis som jag gillade den.
Det är hemskt att man aldrig kommer få tillbaka just dom där ögonblicken, men jag hade lika gärna aldrig kunnat fått uppleva dom.